Idag har vart en riktigt lugn och skön dag. Jag fick veta av min chef att han fotograferat en kund som berättade att de vart och blivit fotograferade på mitt andra jobb av en tjej som hette just Matilda, och de var så nöjda och hade satt upp flera bilder på väggarna hemma. Det kändes så otroligt kul att få veta sånt i efterhand och vilken slump att de kom till mitt andra jobb och dessutom mindes mitt namn!

Det är alltid så kul med värmande ord och jag har fått det från flera bröllopskunder just idag. Det gör att man orkar fortsätta kämpa för det man brinner för och göra ett lika bra eller förhoppningsvis ännu bättre jobb nästa gång. Nästa bröllop blir i slutet av november. Det ser jag fram emot!

Ibland är det så lätt att glömma bort varför man jobbar med det man gör, när man får mycket kritik och när allt verkar gå emot en.. då tar man allt så personligt och hårt. Det är så för alla oss med konstnärliga yrken.. Allt man gör är en spegelbild av dig själv. Då är det inte konstigt att man tappar självförtroendet när man får höra att ens bilder är usla och värdelösa eller att man gett ett dåligt resultat.

Tack och lov har ingen någonsin vart missnöjd med mig som fotograf, rent personlighetsmässigt. Det hade för mig vart mycket värre - jag tror nämligen att det finns två sidor av det hela. Jag kan misslyckas på två sätt i mitt arbete - antingen under själva arbetets gång och vägen dit, eller med min prestation och mitt resultat. När jag misslyckas med mitt resultat får jag jättedåligt självförtroende. Det är tufft, för jag har redan dåligt självförtroende som det är, utanför jobbet. Om jag får höra att jag gjort ett dåligt jobb med kunder rent personlighetsmässigt, att de inte känt sig avslappnade eller att det kännts dåligt, då sjunker min självkänsla.. för jag är absolut inte en person man inte kan känna sig lugn eller trygg med.

I somras hade jag många gånger diskussioner med mina konfirmandtjejer om självförtroende och självkänsla. De flesta hade svårt att skilja på dessa, och kunde inte riktigt definiera vad som var vad.. Detta är såklart relativt, men jag har en klar bild av hur jag ser på begreppen. Och jag tror att jag är lite udda, för de flesta tjejerna svarade att de hade rätt bra självförtroende och trodde på sig själva, men de kunde inte säga att de hade någon självkänsla. Luddiga begrepp, jag vet. Men jag är precis tvärtom. Jag har en klar självkänsla och jag törs påstå att det är en bra sådan.. jag vet att jag har det för att jag ser mig själv utifrån - och med självdistans. Jag vet hur jag är och vad jag är bra på, utan att fokusera på prestation eller resultat. Jag vet att jag är en bra människa för jag får andra att må bra och känna sig trygga, lugna och nöjda med sig själva. Dessutom känner jag till mina brister och egenskaper jag behöver jobba på, typ som att jag kan bli hemskt blyg i många sammanhang, att jag är en fruktansvärd tidsoptimist och kan slarva till saker, men jag törs tro att detta är saker som gör att jag har bra självkänsla. Jag vet vem jag är.

Däremot tvekar jag väldigt ofta på vad jag klarar och inte klarar.. jag skulle kunna uppfattas som feg i många sammanhang.. Jag har många gånger fått höra att jag är modig för att jag skaffade dreads och sen rakade av håret.. Men detta har inte med mitt självförtroende att göra- det sitter i min självkänsla. Jag vet att jag är samma människa oavsett mitt hår - en bra sådan.

Självförtroendet är något man hela tiden behöver jobba på- att våga utmana sig själv att göra saker. Brevik är ett ställe som hjälper mig att öva, och utmana mig själv. Där får jag ta ansvar för saker jag annars troligtvis aldrig vågat och kasta mig rakt ut i luften, bokstavligt talat.  Därför är jag så glad att jag ska åka dit imorgon igen, för att få träffa min kära konfirmander som lärt mig så otroligt mycket om mig själv och om världen i sommar.

Självkänsla får man i möten med andra och när man vågar möta sig själv - i tystnad, i oväsen, i kaos eller i harmoni.