240608
Nej det är fan inte lätt att bli "vuxen". Ibland är det inte ens roligt.
Man kan ju fundera lite över saker som:
- Vem är jag, vad gör jag och vart är jag på väg?
Jag är fullständigt övertygad om att alla som tagit eller tog studenten i år har ställt sig de frågorna indirekt och fått ångest.
Jag är ju inte direkt ensam, men inte är det lättare för det.
Igår blev jag oerhört påmind om detta och jag blev helt utmattad efteråt och somnade så fort jag lagt mig i sängen.
En hel dag i huvudstaden för att planera mitt kommande år var inte helt utan ansträngning.
Jag och Jocke vaknade tjugo minuter innan spårvagnen gick, och sedan slogs vi i biljettluckan på swebus för att komma med 08.40 bussen mot stockholm.
Väl framme åkte vi ner i katakomberna, blå linje mot Solna för att träffa P.O Bejsjö.
Han måste vara den mest unika person jag mött på länge. Han fotar enbart analogt. För mig är tanken så främmande att man kan fota bröllop och barn och vara säker på att man lyckats.Han hade ioförsig alla förutsättningar med tanke på Hasselbladskameran som stod i hans studio.
Jag var där för att prata om ett eventuellt fotoassistent-jobb, eller snarare allt-iallojobb.
Jag kommer att svara i telefon, ta emot kunder, boka kunder, hålla kolll på papper, eventuellt fota ungar och rama in bilder, sälja bilder och visa bilder. Lära mig allt om eget företagande med andra ord.
Jag tror att det är på rätt väg, även om det inte är den vägen jag vill gå helt och fullt. Med den meriten lär jag ha en rimlig chans att komma in på någon fotoskola nästa år, utan fucking FOTO B.
Sen tog vi lunch på bästaste Vapiano och ångesten försvann för ett tag.
sen kom den igen när jag satt ensam på bussen mot Tyresö, helt ovetandes om vart jag skulle hoppa av. Jag chansade - RÄTT - men trodde jag var fel och gick en kvart åt fel håll när arbetsgivaren undrade vart jag var.
Väl vid kommunhuset var det dags för min första riktiga anställningsintervju. Det var mer än jag räknat med och det var ett jävla tjat och snack från min sida. Var så trött på min röst efteråt. Jag gav nog ett mkt bra intryck och de tyckte jag hunnit med massor. Jaha, tänkte jag. Kommunala musikskolan, tack.
Ett ungdomscafe är vad jag isåfall skulle starta upp från botten och allt ansvar ligger isf på mig och en till.
Frågan är då , är det vad jag vill göra med mitt "sabbatsår"? Slita som ett jävla djur för bratsen på Tyresö. Ja, kanske.
men innebär det att jag måste offra mitt största intresse - Nej.
Det tåls att fundera på.
Vi svängde även förbi Frida i gamla stan och lämnade mitt cv i hennes chokladaffär. Det kanske vore ett bättre kvällsjobb än att driva ett eget cafe- Vad vet jag.
livet är underbart och vägarna krokiga. I övermorgon fryser jag i tältet i Borlänge och svettas till fyrverkerierna från In flames.
010608
Pengar rullar in som de ska, det går bra nu.
Gårdagen bjöd på mycket även om jag inte räknat med det.
Hela veckan har egentligen bjudit på många upplevelser.
I torsdags fotade jag In flames på Gröna Lund.
Det var ganska overkligt. Anders Fridén passarde mig backstage och jag var nästan på väg att slänga upp en hand för att känna på honom, för att se om det var han, men kom då på varför jag var där. För att försöka leka proffsig fotograf. Då gör man inte så. Däremot kom ett gäng emobarn efter honom. De hade säkert vunnit en idolträff.
Fast såklart, helt iskall var jag inte. Diskret smög jag ut bakvägen för att se vart han tog vägen. När han hade blivit utskälld av sin manager tog jag tillfället i akt (jättelämpligt) och sträckte fram handen för att presentera mig. En dalademokratsfotograf undrade om jag ville att han skulle ta en bild på oss, så jag frågade vänligt och iskallt om jag fick ta en bild, men det gick inte för sig. Han skulle vara med sin familj. Sött. men värt ett försök!
Igår var jag i Linköping hela kvällen för att fota sista rockkarusellsfinalen. Börjar bli lite trött på de där spelningarna nu. Men helt ovärt var det inte igår. Intresset var större än tidigare om jag säger så, och jag kommer tjäna ett antal hundralappar på min vistelse igår. ÄNTLIGEN.
Nu måste jag fan ta tag i mitt liv och skaffa F-skattesedel så jag kan sluta krångla.
Mitt delmål: Bli egenföretagare helt enkelt.
Gårdagen bjöd på mycket även om jag inte räknat med det.
Hela veckan har egentligen bjudit på många upplevelser.
I torsdags fotade jag In flames på Gröna Lund.
Det var ganska overkligt. Anders Fridén passarde mig backstage och jag var nästan på väg att slänga upp en hand för att känna på honom, för att se om det var han, men kom då på varför jag var där. För att försöka leka proffsig fotograf. Då gör man inte så. Däremot kom ett gäng emobarn efter honom. De hade säkert vunnit en idolträff.
Fast såklart, helt iskall var jag inte. Diskret smög jag ut bakvägen för att se vart han tog vägen. När han hade blivit utskälld av sin manager tog jag tillfället i akt (jättelämpligt) och sträckte fram handen för att presentera mig. En dalademokratsfotograf undrade om jag ville att han skulle ta en bild på oss, så jag frågade vänligt och iskallt om jag fick ta en bild, men det gick inte för sig. Han skulle vara med sin familj. Sött. men värt ett försök!
Igår var jag i Linköping hela kvällen för att fota sista rockkarusellsfinalen. Börjar bli lite trött på de där spelningarna nu. Men helt ovärt var det inte igår. Intresset var större än tidigare om jag säger så, och jag kommer tjäna ett antal hundralappar på min vistelse igår. ÄNTLIGEN.
Nu måste jag fan ta tag i mitt liv och skaffa F-skattesedel så jag kan sluta krångla.
Mitt delmål: Bli egenföretagare helt enkelt.