240608
Nej det är fan inte lätt att bli "vuxen". Ibland är det inte ens roligt.
Man kan ju fundera lite över saker som:
- Vem är jag, vad gör jag och vart är jag på väg?
Jag är fullständigt övertygad om att alla som tagit eller tog studenten i år har ställt sig de frågorna indirekt och fått ångest.
Jag är ju inte direkt ensam, men inte är det lättare för det.
Igår blev jag oerhört påmind om detta och jag blev helt utmattad efteråt och somnade så fort jag lagt mig i sängen.
En hel dag i huvudstaden för att planera mitt kommande år var inte helt utan ansträngning.
Jag och Jocke vaknade tjugo minuter innan spårvagnen gick, och sedan slogs vi i biljettluckan på swebus för att komma med 08.40 bussen mot stockholm.
Väl framme åkte vi ner i katakomberna, blå linje mot Solna för att träffa P.O Bejsjö.
Han måste vara den mest unika person jag mött på länge. Han fotar enbart analogt. För mig är tanken så främmande att man kan fota bröllop och barn och vara säker på att man lyckats.Han hade ioförsig alla förutsättningar med tanke på Hasselbladskameran som stod i hans studio.
Jag var där för att prata om ett eventuellt fotoassistent-jobb, eller snarare allt-iallojobb.
Jag kommer att svara i telefon, ta emot kunder, boka kunder, hålla kolll på papper, eventuellt fota ungar och rama in bilder, sälja bilder och visa bilder. Lära mig allt om eget företagande med andra ord.
Jag tror att det är på rätt väg, även om det inte är den vägen jag vill gå helt och fullt. Med den meriten lär jag ha en rimlig chans att komma in på någon fotoskola nästa år, utan fucking FOTO B.
Sen tog vi lunch på bästaste Vapiano och ångesten försvann för ett tag.
sen kom den igen när jag satt ensam på bussen mot Tyresö, helt ovetandes om vart jag skulle hoppa av. Jag chansade - RÄTT - men trodde jag var fel och gick en kvart åt fel håll när arbetsgivaren undrade vart jag var.
Väl vid kommunhuset var det dags för min första riktiga anställningsintervju. Det var mer än jag räknat med och det var ett jävla tjat och snack från min sida. Var så trött på min röst efteråt. Jag gav nog ett mkt bra intryck och de tyckte jag hunnit med massor. Jaha, tänkte jag. Kommunala musikskolan, tack.
Ett ungdomscafe är vad jag isåfall skulle starta upp från botten och allt ansvar ligger isf på mig och en till.
Frågan är då , är det vad jag vill göra med mitt "sabbatsår"? Slita som ett jävla djur för bratsen på Tyresö. Ja, kanske.
men innebär det att jag måste offra mitt största intresse - Nej.
Det tåls att fundera på.
Vi svängde även förbi Frida i gamla stan och lämnade mitt cv i hennes chokladaffär. Det kanske vore ett bättre kvällsjobb än att driva ett eget cafe- Vad vet jag.
livet är underbart och vägarna krokiga. I övermorgon fryser jag i tältet i Borlänge och svettas till fyrverkerierna från In flames.
Kommentarer
Trackback